Fiskdammar i parkkanten

Under våren 2016 utförde GAST, i samarbete med Fil. Dok. Roger Nyqvist, två inventeringar i Delsjöområdets norra del, kring Stora Torps herrgård.

Under den kulturhistoriska och kartografiska förstudien inför inventeringarna upptäcktes det att Stora Torps herrgård, en lantegendom med rötterna i en medeltida by men med mer direkta anor till 1550-talet (Hallén 2007), under 1700-tal och tidigt 1800-tal ägnade sig åt en rad aktiviteter som knappast skulle associeras med dagens välklippta parkmiljö. En av dessa är fiskodling. Under förstudien noterades att det i 1815 år karta över frälsehemmanets ägor fanns fyra olika dammar markerade, klarblåa och mycket tydliga mot bakgrunden (se figur 1). Samtliga ligger i herrgårdens södra del, nära dess utkant, och utanför de huvudsakliga trädgårdsodlingarna.

I kartans beskrivning av herrgårdsägorna nämns tre av dessa fyra i korthet. De två västligaste (markerade som nr. 1 och 2 i figur 1) är helt enkelt 2ne dammar, vilka är belägna i herrgårdens trädgård. Denna innehåller i övrigt även ”flere slags Frukt och Vilda Träd […] Orangerie, Drifbänkar, m: m:”. Den tredje dammen (nr. 3) sammanfattas med ”hönsgården med dammen”, vilket naturligtvis gör det kanske mer troligt att den utgör endast vattenkälla till hönsen. Den fjärde (nr. 4) ges inget omnämnande alls, utöver att det ligger mitt på gränsen mellan det något mystiska området Kålhagen (vilket vid denna tid knappast används för kålodling, och där även ”punschverandan” och den närbelägna torpruinen går att finna idag) och Ny Gärdet. Kring denna plats ligger idag Stora Torps gård, vilken genomgått stora förändringar sedan dess.

larsson (1).png

Figur 1. Liten sektion av den stora kartan från 1815, med de fyra olika dammarna samt ett flyttblock markerade. Den röda linjen i syd visar parkens dåvarande gräns mot utmarken – idag har skogen dragit fram åtskilliga meter norrut.

Denna karta över 1815 års parkmiljö visar överlag en mycket tydlig bild av även det sena 1700-talets Stora Torp, innan de stora förändringarnas tid på herrgården under 1800-talets mitt. Kanske är det en av dessa dammar, eller om inte annat deras direkta företrädare, som den 10e januari år 1783 omnämns i en kungörelse i tidningen Götheborgs Allehanda om att Stora Torp var till salu. Utöver fastighetens byggnader, åkrar, gärdesgårdar, syrenbuskar, ca 200st fruktbärande träd, kålrotsplanteringar och så vidare, nämns följande detalj: ”En för några år sedan i gärdet grafwen Rudedam uti en ansenlig mängd Rudor och några Suttare släpte och planterade äro” (Götheborgs Allehanda 1783).

Vad är då ”rudor” och ”suttare” för något? Fiskar, såklart, men mer specifikt än så: Karpfiskar. Rudan (Carassius carassius) liknar karpen, en liten och skinande fisk, medan sutaren (Tinca tinca) kan bli upp till 70 centimeter och är högst slemmig. Arterna är överlevare, speciellt rudan som kan klara sig i vinterdvala i bottenfruset vatten. Medan sutaren ses av vissa som en delikatess äts rudan sällan idag. Förr var det annorlunda, och Cajsa Warg har i sin kända Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber från 1755 med flera recept på fisken, bland annat ett kallat Rudor stufwade med miölk och Kräft-stiertar (Warg 1770: 241).

Ruda och sutare har en mycket lång historia i Sverige i koppling till akvakultur, och fiskodling av dessa arter kan tidigast spåras i arkiven till 1470-talet, även om vissa tecken finns på även tidigare förekomst i landet (Bonow & Svanberg 2012). Från början var fisken en värdefull resurs i det katolska Sverige under fastetiderna, vilket även fortsätte länge under den tidiga, hårda lutheranismen. En tidig förespråkare av detta bruk var Petrus Magni, den senare biskopen av Västerås, som 1520 skrev en manual för hur man byggde och använde dammar för odling av rudor och sutare (Svanberg & Cios 2014).

Efter reformationen spred sig fiskdammarna från mer religiösa kontexter till att finnas i stora antal både i städer (Bonow & Svanberg 2014) och på herrgårdar. Under 1700-talets mitt ägnade Carl von Linné, som i merkantilistisk anda förespråkade en mängd olika initiativ för att stärka rikets ekonomi och självförsörjande, en hel del tid åt denna fråga, och bidrog till ett ökat intresse för fiskdammar. 1766 började till och med den svenska staten förespråka akvakultur, men det statliga och vetenskapliga engagemanget hade liten effekt. Få nya anläggningar etablerades utanför fiskodlingens kärnområden på de skånska herrgårdarna, och under slutet av 1700-talet försvann de flesta storskaliga dammarna för rudor och sutare även i Skåne (Svanberg, Bonow & Olsé. Detta innebär inte bara att dammarna på Stora Torp uppkom i helt rätt tidsperiod, de tycks även ha fortsatt existera förhållandevis länge.

larsson-2

Figur 2. Ruda (Carassius carassius), beskriven av Carl von Linné 1758. Foto av Karel Jakubec (2011).

Nå, åter till inventeringen. Under det andra inventeringstillfället, den 17e april 2016, påbörjade GAST sin undersökning mitt i Stora Torps parkområde, vilket idag är en öppen om än kuperad gräsyta – med få likheter till den kraftiga, geometriskt utlagda fruktträdgården på 1815-kartan. Strax söder om denna, i skogsbrynet kring ett par bergsimpediment, kunde vi utifrån kartan lokalisera det troliga läget för de två västligaste av de fyra dammarna på Stora Torp.

Dessa är sedan länge igenfyllda, och har lämnat få tydliga spår i landskapet. Den östligaste (nr. 2) syns ingenting av, medan den västligaste (nr. 1) mycket väl kan finnas spår av. En stentäckt backe, med norrgående sluttning, fanns på platsen, och ledde ner till dammens troliga läge. Flera av blocken är kraftigt påverkade av stensprängning, och många bar – liksom otaliga andra stenar i området – tydliga borrhål från denna process, äntagligen härrörande från 1800-talets vägbyggen och liknande. Det är en mycket svårfotograferad terräng (därav frånvaron av illustrerande fotografier här – se dock figur 3 för en titt på hur skogslandskapet strax innanför parkkanten, med dammlägena i bakgrunden, ser ut). Det verkade vid inventeringstillfället troligt att åtminstone en del av de delvis söndersprängda stenarna kunde härröra från en konstruktion kopplad till dammen, möjligen för reglering av vattenflödet. Denna bild förstärkes av väderförhållandena. Då det under dagarna före inventeringen, samt under själva tillfället, hade regnat relativt kraftigt, så var markerna mycket våta, och en bäck – rinnande ner från berget ovan, ner mot dammläget – hade därmed uppstått. En damm på detta läge har säkert fyllts på av den naturliga avrinningen. Platsen mättes in med GPS, och inventeringen fortsatte efter en del teoriserande vidare. Med hög sannolikhet har dammarna raderats ut under 1800-talets mitt, då Stora Torps trädgårdar gjordes om till en engelsk park, där lummig grönska och naturliga former ersatte geometriska mönster och livsmedelsproduktion.

I dagsläget, efter endast en översiktlig inventering, är det naturligtvis svårt att uttala sig om dessa fiskdammar. Det som dock går att säga är att de utgör ett fascinerande inslag i en högstatusmiljö i det sengustavianska Göteborg (plus ett par år in i Napoleonkrigen), och dessutom ett sådant med hög arkeologisk potential. Om fysiska lämningar av de dammar som markerats på kartan från 1815 skulle kunna lokaliseras så utgör dessa möjligen, i enlighet med Kulturmiljölagen, lagligt skyddade fornlämningar. Inom den i Sverige ännu framväxande trädgårdsarkeologin (ett sedan länge etablerat fält i bl.a. Storbritannien, se exempelvis Currie 2005, vilken finns på UB) har man sedan tidigare visat på de möjligheter som finns för att arkeologiskt undersöka just dammstrukturer. Exempel på detta är Tomarps trädgård i Skåne, där man 2011 med framgång använde georadar för att lokalisera bl.a. fiskdammar med rötter i 1600-talet (Biwall, Jansen & Trinks 2012), och Rosenlunds park i Jönköping där en fiskdamm från sent 1700-tal grävdes ut 2013, med goda stratigrafiska resultat. I det senare fallet kunde man även genom makrofossil provtagning påträffa både ett botaniskt material och ett fiskfjäll, vilket kunde identifieras som kommande från just karpfisk (Pettersson 2013).

Kanske kan även rudorna och sutarna på Stora Torp hittas? Förslagsvis skulle en undersökning, med målet att bekräfta dessa troliga fiskdammar existens, inledas med exempelvis en översiktlig georadarundersökning, samt jordprovtagning med borr för att utan större skadegörelse undersöka de geologiska förhållandena. Säkert kan även ytterligare skriftliga källor hittas undangömda i något arkiv, och användas tillsammans med det referensmaterial som finns från andra liknande platser, för att förstå fiskdammarna i parkkanten. Huruvida GAST har tid och lust till sådant är en annan fråga, men potential finns det absolut.

larsson (3).png

Figur 3. GAST-veteranen Fredrik Gustavsson mäter in ett flyttblock med GPS – mer om det i en senare artikel, kanske – strax söder om de två västligaste dammarnas lägen, belägna bakom denna jättesten. Se nr. 5 i figur 1 för lokalisering.

Litteratur:

Biwall, Anders & Jansen, Jane & Trinks, Immo (2012). Arkeologisk undersökning med georadar vid Tomarps kungsgård. I: Tomarps trädgård och dess vattenanläggningar – ett tvärvetenskapligt, trädgårdshistoriskt projekt, Jakobsson, Anna et al. (red). Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet.

Bonow, Madeleine & Svanberg, Ingvar (2012). Uppländska ruddammar: ett bidrag till akvakulturens kulturhistoria. Uppland 2012: 123–152.

Bonow, Madeleine & Svanberg, Ingvar (2014). Urbana fiskdammar i 1600 och 1700-talets Sverige: strödda notiser om akvakultur i stadsmiljö. RIG: Kulturhistorisk tidskrift 97(4): 215-222.

Currie, Chris (2005). Garden Archaeology: A Handbook. York: Council for British Archaeology.

Göteborgs Allehanda (1783). Kungörelse. 1783-01-10. Göteborg: F. A. Silvander.

Hallén, Per (2007). Storstadens utmark: Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg: Friluftsfrämjandet.

Lantmäteriet (1815) Karta öfwer Inn- och Ut- Ägorna till Frälse Hemmanet Stora Torp uti Göteborgs och Bohus Län, Säfvedals Härad och Örgryte Socken. Tillgänglig på http://www.lantmäteriet.se (Beteckning: 14-ÖRG-51), hämtad 2016-12-08.

Pettersson, Claes (2013). Åter till Rosenlunds park… Arkeologisk förundersökning av RAÄ Jönköping nr 250 i syfte att kontrollera riktigheten i de tolkningar som baserats på georadarkarteringen. Jönköpings stad och kommun, Jönköpings län. Arkeologisk rapport 2013:29. Jönköping: Jönköping läns museum.

Svanberg, Ingvar & Bonow, Madeleine & Olsén, Håkan (2012) Fish Ponds in Scania, and Linnaeus’s Attempt to Promote Aquaculture in Sweden. Linnésällskapets Årsskrift 2012: 85–100.

Svanberg, Ingvar & Cios, Stanisław (2014). Petrus Magni and the history of fresh-water aquaculture in the later Middle Ages. Archives of natural history 41.1: 124–130.

Warg, Anna Christina (1770) Hjelpreda I Hushållningen för Unga Fruentimber. Femte upplagan. Stockholm: Grefingska Tryckeriet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s