Svarta svanar och Sidenparasoll: Senaste nytt från Delsjön

fig1

Att promenera har sina risker – man kan tappa käppen, hatten, eller varför inte en förgylld navkapsel. Bilden föreställer Evander Berry Wall (1860-1940), ”King of the Dudes”, avbildad i New York American 1888.

Under vårsäsongen 2017 kommer GAST fortsätta med vårt forskningsprojekt i Delsjöområdet i östra Göteborg, vilket startade med två resultatrika inventeringar våren 2016. Dessa hade fokus på herrgården Stora Torp, där lämningar efter 1700- och 1800-talets högborgeliga landskapsideal blandas med medeltida och kanske även förhistoriska spår.

Projektet, vilket sker i samarbete med och med stöd av fil. dr. Roger Nyquist – en erfaren fältarkeolog och en riktig GAST-veteran – har både vetenskapliga och pedagogiska aspekter. Dels vill GAST vara med och bredda kunskapen om ett hittills mycket outforskat område och dess kulturarv, dels vill vi bidraga till att studenterna vid Institutionen för historiska studier på GU får en extensiv och tvärvetenskaplig förståelse de olika disciplinernas specialkunskaper, t.ex. hur man kan inventera ett landskapsrums olika kronologiska aspekter.

Med lite tur kommer vårsäsongen 2017 föra med sig inte bara ytterligare inventeringar i fält, utan även en arkeologisk utgrävning (kombinerat med historisk arkivforskning). Inget är ännu satt i sten, och detaljerna diskuteras hett i GAST:s projektgrupp, men förhoppningsvis har alla föreningens medlemmar från de olika vetenskaperna något att se fram emot under de kommande månaderna. Stay tuned för en chans att vara med och upptäcka Delsjöområdets dolda kulturarv, och utöka er arbetserfarenhet på kuppen!

En kort försmak på Delsjöområdet…

fig2

Utdrag ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning   8 december 1866

Arkeologin porträtteras, som vi alla vet, ofta som en skattjakt. ”That belongs in a museum!” utbrast Indiana Jones, för att sedan ägna sig åt att plundra guldföremål från den amerikanska ursprungsbefolkningen. Så ligger det naturligtvis inte till, det är för det mesta endast lite oetiskt och mycket oglamoröst. Ibland har man turen att gräva rituella offerfynd, eller liknande. Men oftast är det faktiskt två sorters föremål man hittar: Bortkastat skräp och borttappade ägodelar. För den första kan man läs t.ex. Rubbish!: The Archaeology of Garbage (Rathje & Murphy 2001), och för det andra kan man läsa dagstidningen. I Delsjöområdets fall har det blivit många borttappade ägodelar genom åren.

Nedan är en sammanställning av tidningsnotiser över föremål (och i ett fall, ett djur!) som borttappats eller upphittats i trakterna kring Stora Torp och Delsjöområdet. Dessa (vilka har återgivits helt som de stod i sitt ursprungliga format) sträcker sig mellan 1854 och 1900. Det kan inte ses som en heltäckande studie, men några guldkorn finns i alla fall! Tydligt är den höga sociala status vissa av personerna som spatserade – eller, i flera fall, red –  omkring i Delsjöområdet under slutet av 1800-talet hade, och när på året de gjorde dessa utflykter. Med få undantag rör det sig om antingen somrarna eller den sena våren (framförallt kristi himmelsfärd). Ta en titt!

  • I Thorsdags afton förlorades emellan Stora Torp och Staden ett Sidenparaply; egarens namn uppgifves å annons-kontoret. [7380]” – 22 juni 1854, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning.
  • Ett Parasoll af svart siden med hvitt foder upphittades på gångstigen emellan Gårda och Stora Torp; hvar det kan återfås emot annons-kostnaden uppgifves å annons-kontoret. [6319.]” – 26 juni 1855, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning.
  • På vägen emellan Staden och Stora Torp borttappades i går ett Sadelunderlag eller en så kallad Voilock, till färgen gredelin med röda ränder, hvilken upphittaren mot vedergällning torde återlemna efter anvisning å annonskontoret. Göteborg den 25 Augusti 1862.” – 26 augusti 1862, Göteborgs-Posten.
  • Söndagen den 1 Juli förlorades i trakten kring Delsjön en blå sidenhalsduk med gula kanter. Rättsinnige tillvaratagaren torde mot vedergällning inlemna densamma å denna tidnings annonskontor. [9378.]” – 4 juli 1866, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning.
  • Som den svarta Svan, hvilken för omkring 2 månader sedan bortflög från härvarande Trädgårdsförenings lokal, lärer uppehålla sig i grannskapet af egendomarne Kärralund och Stora Torp, utlofvas härmed en belöning af 25 rdr rmt åt den, som återlemnar fågel lefvande och oskadad. På samma gång anhålles vänligen att ingen må skjuta eller på annat sätt döda det sällsynta och dyrbara djuret. Göteborgs Trädgårdsförening, g. Georg Löwegren. [17,764.]” – 8 december 1866, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning.
  • En schalnål af silfver borttappades Pingstdagen i närheten af Delsjön. Hederlig vedergällning erhålles, då samma anmäles å annonskontoret. [8556]” – 9 juni 1870, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning.
  • En knif är upphittad vid Delsjön och kan på beskrining återfås. Närmare i C. P. Langes blomsterhandel. [21808]” – 29 juni 1882, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning.
  • En guld-fingerborg, hittad i närheten af Delsjön, återhos hos Tegnér, Jacobsson & Co.” – 13 maj 1886, Göteborgs-Posten.
  • Under ridning den 12 d:s på vägen emellan Carlsberg, Danska vägen och Stora Torp, är borttappad en ljusgrå vojlock, med blå kanter. Tillvaratagaren torde godhetsfullt återlemna densamma mot vedergällning på Göteborgs Ridhus.” – 14 augusti 1886, Göteborgs-Posten.
  • Ett paraply upphittades Christi himmelsfärdsdag vid Delsjön och kan mot annonskostnaden återfås hos C. Lundholm, Rygatan 15, Annedal. (22689.)” – 12 maj 1893, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning.
  • Den 1 d:s på vägen till Delsjön borttappades en till en vagn hörande förgyld kapsel. Rättsinnige upphittaren torde mot vedergällning inlemna densamma till Carl Wincrantz, Drottninggatan 64 B. (Nord. A.-B. 1120X1) 02324– 9 augusti 1893, Göteborgs Aftonblad.
  • En Guldbrosch förlorades Kristi Himmelsfärdsdag vid Delsjön. Rättsinnige tillvaratagaren torde mot vedergällning inlemna densamma i J. A. Burlunds Charkuteri, Stampgatan n:r 68. 08790– 22 maj 1896, Göteborgs Aftonblad.
  • Ett hvitt sadeltäcke (boylock) förlorades i lördags vid ridt mellan Ridhuset, Delsjön, Kärralunds gård, Bagaregården, Gårda–Ridhuset. Rättsinnige upphittaren erhåller vedergällning om detsamma inlemnas till Nordfelt, Ridhuset. (S. T. A. 09914) 5557d– 15 maj 1900, Göteborgs Aftonblad.

GAST kommer antagligen inte upptäcka några förflugna svanar eller (förgyllda) navkapslar under våra utgrävningar eller inventeringar, men det är väl värt att minnas hur de artefakter vi faktiskt hittar har hamnat där de är, ett par hundra år senare. Tills vi återkommer med mer info kan ni läsa mer om Delsjöområdets historia på DENNA sida vilken drivs av fil.dr Per Hallén.

Annonser

Fiskdammar i parkkanten

Under våren 2016 utförde GAST, i samarbete med Fil. Dok. Roger Nyqvist, två inventeringar i Delsjöområdets norra del, kring Stora Torps herrgård.

Under den kulturhistoriska och kartografiska förstudien inför inventeringarna upptäcktes det att Stora Torps herrgård, en lantegendom med rötterna i en medeltida by men med mer direkta anor till 1550-talet (Hallén 2007), under 1700-tal och tidigt 1800-tal ägnade sig åt en rad aktiviteter som knappast skulle associeras med dagens välklippta parkmiljö. En av dessa är fiskodling. Under förstudien noterades att det i 1815 år karta över frälsehemmanets ägor fanns fyra olika dammar markerade, klarblåa och mycket tydliga mot bakgrunden (se figur 1). Samtliga ligger i herrgårdens södra del, nära dess utkant, och utanför de huvudsakliga trädgårdsodlingarna.

I kartans beskrivning av herrgårdsägorna nämns tre av dessa fyra i korthet. De två västligaste (markerade som nr. 1 och 2 i figur 1) är helt enkelt 2ne dammar, vilka är belägna i herrgårdens trädgård. Denna innehåller i övrigt även ”flere slags Frukt och Vilda Träd […] Orangerie, Drifbänkar, m: m:”. Den tredje dammen (nr. 3) sammanfattas med ”hönsgården med dammen”, vilket naturligtvis gör det kanske mer troligt att den utgör endast vattenkälla till hönsen. Den fjärde (nr. 4) ges inget omnämnande alls, utöver att det ligger mitt på gränsen mellan det något mystiska området Kålhagen (vilket vid denna tid knappast används för kålodling, och där även ”punschverandan” och den närbelägna torpruinen går att finna idag) och Ny Gärdet. Kring denna plats ligger idag Stora Torps gård, vilken genomgått stora förändringar sedan dess.

larsson (1).png

Figur 1. Liten sektion av den stora kartan från 1815, med de fyra olika dammarna samt ett flyttblock markerade. Den röda linjen i syd visar parkens dåvarande gräns mot utmarken – idag har skogen dragit fram åtskilliga meter norrut.

Denna karta över 1815 års parkmiljö visar överlag en mycket tydlig bild av även det sena 1700-talets Stora Torp, innan de stora förändringarnas tid på herrgården under 1800-talets mitt. Kanske är det en av dessa dammar, eller om inte annat deras direkta företrädare, som den 10e januari år 1783 omnämns i en kungörelse i tidningen Götheborgs Allehanda om att Stora Torp var till salu. Utöver fastighetens byggnader, åkrar, gärdesgårdar, syrenbuskar, ca 200st fruktbärande träd, kålrotsplanteringar och så vidare, nämns följande detalj: ”En för några år sedan i gärdet grafwen Rudedam uti en ansenlig mängd Rudor och några Suttare släpte och planterade äro” (Götheborgs Allehanda 1783).

Vad är då ”rudor” och ”suttare” för något? Fiskar, såklart, men mer specifikt än så: Karpfiskar. Rudan (Carassius carassius) liknar karpen, en liten och skinande fisk, medan sutaren (Tinca tinca) kan bli upp till 70 centimeter och är högst slemmig. Arterna är överlevare, speciellt rudan som kan klara sig i vinterdvala i bottenfruset vatten. Medan sutaren ses av vissa som en delikatess äts rudan sällan idag. Förr var det annorlunda, och Cajsa Warg har i sin kända Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber från 1755 med flera recept på fisken, bland annat ett kallat Rudor stufwade med miölk och Kräft-stiertar (Warg 1770: 241).

Ruda och sutare har en mycket lång historia i Sverige i koppling till akvakultur, och fiskodling av dessa arter kan tidigast spåras i arkiven till 1470-talet, även om vissa tecken finns på även tidigare förekomst i landet (Bonow & Svanberg 2012). Från början var fisken en värdefull resurs i det katolska Sverige under fastetiderna, vilket även fortsätte länge under den tidiga, hårda lutheranismen. En tidig förespråkare av detta bruk var Petrus Magni, den senare biskopen av Västerås, som 1520 skrev en manual för hur man byggde och använde dammar för odling av rudor och sutare (Svanberg & Cios 2014).

Efter reformationen spred sig fiskdammarna från mer religiösa kontexter till att finnas i stora antal både i städer (Bonow & Svanberg 2014) och på herrgårdar. Under 1700-talets mitt ägnade Carl von Linné, som i merkantilistisk anda förespråkade en mängd olika initiativ för att stärka rikets ekonomi och självförsörjande, en hel del tid åt denna fråga, och bidrog till ett ökat intresse för fiskdammar. 1766 började till och med den svenska staten förespråka akvakultur, men det statliga och vetenskapliga engagemanget hade liten effekt. Få nya anläggningar etablerades utanför fiskodlingens kärnområden på de skånska herrgårdarna, och under slutet av 1700-talet försvann de flesta storskaliga dammarna för rudor och sutare även i Skåne (Svanberg, Bonow & Olsé. Detta innebär inte bara att dammarna på Stora Torp uppkom i helt rätt tidsperiod, de tycks även ha fortsatt existera förhållandevis länge.

larsson-2

Figur 2. Ruda (Carassius carassius), beskriven av Carl von Linné 1758. Foto av Karel Jakubec (2011).

Nå, åter till inventeringen. Under det andra inventeringstillfället, den 17e april 2016, påbörjade GAST sin undersökning mitt i Stora Torps parkområde, vilket idag är en öppen om än kuperad gräsyta – med få likheter till den kraftiga, geometriskt utlagda fruktträdgården på 1815-kartan. Strax söder om denna, i skogsbrynet kring ett par bergsimpediment, kunde vi utifrån kartan lokalisera det troliga läget för de två västligaste av de fyra dammarna på Stora Torp.

Dessa är sedan länge igenfyllda, och har lämnat få tydliga spår i landskapet. Den östligaste (nr. 2) syns ingenting av, medan den västligaste (nr. 1) mycket väl kan finnas spår av. En stentäckt backe, med norrgående sluttning, fanns på platsen, och ledde ner till dammens troliga läge. Flera av blocken är kraftigt påverkade av stensprängning, och många bar – liksom otaliga andra stenar i området – tydliga borrhål från denna process, äntagligen härrörande från 1800-talets vägbyggen och liknande. Det är en mycket svårfotograferad terräng (därav frånvaron av illustrerande fotografier här – se dock figur 3 för en titt på hur skogslandskapet strax innanför parkkanten, med dammlägena i bakgrunden, ser ut). Det verkade vid inventeringstillfället troligt att åtminstone en del av de delvis söndersprängda stenarna kunde härröra från en konstruktion kopplad till dammen, möjligen för reglering av vattenflödet. Denna bild förstärkes av väderförhållandena. Då det under dagarna före inventeringen, samt under själva tillfället, hade regnat relativt kraftigt, så var markerna mycket våta, och en bäck – rinnande ner från berget ovan, ner mot dammläget – hade därmed uppstått. En damm på detta läge har säkert fyllts på av den naturliga avrinningen. Platsen mättes in med GPS, och inventeringen fortsatte efter en del teoriserande vidare. Med hög sannolikhet har dammarna raderats ut under 1800-talets mitt, då Stora Torps trädgårdar gjordes om till en engelsk park, där lummig grönska och naturliga former ersatte geometriska mönster och livsmedelsproduktion.

I dagsläget, efter endast en översiktlig inventering, är det naturligtvis svårt att uttala sig om dessa fiskdammar. Det som dock går att säga är att de utgör ett fascinerande inslag i en högstatusmiljö i det sengustavianska Göteborg (plus ett par år in i Napoleonkrigen), och dessutom ett sådant med hög arkeologisk potential. Om fysiska lämningar av de dammar som markerats på kartan från 1815 skulle kunna lokaliseras så utgör dessa möjligen, i enlighet med Kulturmiljölagen, lagligt skyddade fornlämningar. Inom den i Sverige ännu framväxande trädgårdsarkeologin (ett sedan länge etablerat fält i bl.a. Storbritannien, se exempelvis Currie 2005, vilken finns på UB) har man sedan tidigare visat på de möjligheter som finns för att arkeologiskt undersöka just dammstrukturer. Exempel på detta är Tomarps trädgård i Skåne, där man 2011 med framgång använde georadar för att lokalisera bl.a. fiskdammar med rötter i 1600-talet (Biwall, Jansen & Trinks 2012), och Rosenlunds park i Jönköping där en fiskdamm från sent 1700-tal grävdes ut 2013, med goda stratigrafiska resultat. I det senare fallet kunde man även genom makrofossil provtagning påträffa både ett botaniskt material och ett fiskfjäll, vilket kunde identifieras som kommande från just karpfisk (Pettersson 2013).

Kanske kan även rudorna och sutarna på Stora Torp hittas? Förslagsvis skulle en undersökning, med målet att bekräfta dessa troliga fiskdammar existens, inledas med exempelvis en översiktlig georadarundersökning, samt jordprovtagning med borr för att utan större skadegörelse undersöka de geologiska förhållandena. Säkert kan även ytterligare skriftliga källor hittas undangömda i något arkiv, och användas tillsammans med det referensmaterial som finns från andra liknande platser, för att förstå fiskdammarna i parkkanten. Huruvida GAST har tid och lust till sådant är en annan fråga, men potential finns det absolut.

larsson (3).png

Figur 3. GAST-veteranen Fredrik Gustavsson mäter in ett flyttblock med GPS – mer om det i en senare artikel, kanske – strax söder om de två västligaste dammarnas lägen, belägna bakom denna jättesten. Se nr. 5 i figur 1 för lokalisering.

Litteratur:

Biwall, Anders & Jansen, Jane & Trinks, Immo (2012). Arkeologisk undersökning med georadar vid Tomarps kungsgård. I: Tomarps trädgård och dess vattenanläggningar – ett tvärvetenskapligt, trädgårdshistoriskt projekt, Jakobsson, Anna et al. (red). Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet.

Bonow, Madeleine & Svanberg, Ingvar (2012). Uppländska ruddammar: ett bidrag till akvakulturens kulturhistoria. Uppland 2012: 123–152.

Bonow, Madeleine & Svanberg, Ingvar (2014). Urbana fiskdammar i 1600 och 1700-talets Sverige: strödda notiser om akvakultur i stadsmiljö. RIG: Kulturhistorisk tidskrift 97(4): 215-222.

Currie, Chris (2005). Garden Archaeology: A Handbook. York: Council for British Archaeology.

Göteborgs Allehanda (1783). Kungörelse. 1783-01-10. Göteborg: F. A. Silvander.

Hallén, Per (2007). Storstadens utmark: Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg: Friluftsfrämjandet.

Lantmäteriet (1815) Karta öfwer Inn- och Ut- Ägorna till Frälse Hemmanet Stora Torp uti Göteborgs och Bohus Län, Säfvedals Härad och Örgryte Socken. Tillgänglig på http://www.lantmäteriet.se (Beteckning: 14-ÖRG-51), hämtad 2016-12-08.

Pettersson, Claes (2013). Åter till Rosenlunds park… Arkeologisk förundersökning av RAÄ Jönköping nr 250 i syfte att kontrollera riktigheten i de tolkningar som baserats på georadarkarteringen. Jönköpings stad och kommun, Jönköpings län. Arkeologisk rapport 2013:29. Jönköping: Jönköping läns museum.

Svanberg, Ingvar & Bonow, Madeleine & Olsén, Håkan (2012) Fish Ponds in Scania, and Linnaeus’s Attempt to Promote Aquaculture in Sweden. Linnésällskapets Årsskrift 2012: 85–100.

Svanberg, Ingvar & Cios, Stanisław (2014). Petrus Magni and the history of fresh-water aquaculture in the later Middle Ages. Archives of natural history 41.1: 124–130.

Warg, Anna Christina (1770) Hjelpreda I Hushållningen för Unga Fruentimber. Femte upplagan. Stockholm: Grefingska Tryckeriet.

Inventering med Roger Nyqvist, Delsjöområdet

Sedan många år tillbaka har jag tillsammans med GAST haft inventeringsdagar under antingen vår eller höst. Detta för att väcka intresset och förståelse för att tolka och arbeta med landskapsperspektiv, men även själva grunden för den arkeologiska informationen. Idag bedrivs i princip ingen inventering förutom i samband med olika typer av arkeologiska utredningar inför exploateringar.
Vid våra inventeringsdagar har vi varit i olika delar av Delsjöområdet på lokaler som redan hade kända lämningar, detta för att diskutera lägen och hur man kan identifiera lämningarna. Inför denna omgång blev jag kontaktad av ekonomhistorikern Per Hallén vid Göteborgs Universitet, som undrade om vi hade bestämt området för denna omgång av inventeringsövning. Jag tog därefter kontakt med GAST som tyckte att det fanns intressanta möjligheter i detta projekt. Vi diskuterade snabbt fram att Delsjöområdet är intressant och jobbade med tanken på att ha detta som ett stabilt område, med återkommande moment samt viss del av nyinventering utifrån vissa frågeställningar. Vi har blandade historiska källor som kartor, målningar och kamerala samt kyrkliga arkiv. Enligt Per Hallén så skulle det finnas möjligheter att jobba med många olika aspekter som förmedling och texter till skyltar och guidningar, kanske även grävning av vissa platser för att både svara på egna frågeställningar och visa arkeologisk verksamhet för skolor och boende samt andra intressenter.
Vi hade flera möten för att försöka bestämma vilka delar av verksamheten skulle fångas in i ett studentägt projekt. Vi fastnade för det brukade landskapet, i detta förekommer studier kring ekonomiska och sociala rum under framförallt senare delen av 1800-talet men givetvis även i den mån vi kan identifiera äldre tiders användande. Vi har fördelen att detta är ett område som innehåller stora arealer som inte har inventerats på ett adekvat yttäckande sätt. Så det finns många möjliga nya upptäckter.  /Roger Nyqvist

Delsjöprojektet- sociala rum, dåtid och framtid?

Tillfälle 1: 2016-03-13            Tillfälle 2: 2016-04-17

GAST har i samarbete med Fil. Dok. Roger Nyqvist påbörjat ett nytt inventeringsprojekt med utgångspunkt i Delsjöområdet i östra Göteborg. Det är ett projekt med många möjligheter och dessutom har väldigt få arkeologiska undersökningar gjorts av Delsjöområdet. Vi som studenter får med detta projekt möjlighet att testa olika metoder och studera området ur olika perspektiv.

delsjoinv (1)

Roger Nyqvist lär ut hur man ska tänka när man inventerar och hur man läser av ett landskap. Bild: Evan Skole.

Studenter från GAST har tillsammans med Roger varit ute och inventerat ett par gånger i området kring Stora Torp som ligger i utkanten av Delsjöområdet. Detta för att börja lära känna omgivningen bättre och för att få projektet i rullning. Vi har identifierat olika strukturer som bl.a. murar, en eventuell torpgrund, en grund till ett utkikstorn, samt en grund till något vi för tillfället kallar för ”Punchverandan”, som skulle kunna vara något som har ingå i det vi kallar för sociala rum. Vi har även börjat mäta in några punkter med GPS, som sedan kommer arbetas med i GiS för att få en bättre överblick över det vi hittar och göra analysera av lämningars position i landskapet.

delsjoinv (2)

Karta på området kring Delsjön. Vi har som mål att succesivt inventera av området som ligger norr och väst om sjön. Vi har börjat inventera kring Stora Torp som är ligger innanför den blåa runda markeringen.

Vårt syfte med projektet är att inventera och identifiera lämningar som kan öka vår förståelse om landskapet runt Delsjön och dess betydelse. Projektet har som ambition att pågå i tre år, där vi betar av delar av området succesivt med inventeringar, ev. provgropar och provtagningar. Vi kommer främst att inventera området okulärt. Vi mäter även in det vi kan hitta med GPS, vilket sedan kan analyseras med hjälp av GIS. Framöver hoppas vi även på att kunna ta provgropar för att få en djupare kunskap om intressanta platser som kan dyka upp. Vi kommer också ta hjälp av arkivstudier och kartstudier för att kunna jämföra det vi ser i landskapet med vad som finns dokumenterat.

Vi har delat in projektet i olika inriktningar. Den första inriktning har vi valt att kalla för ”Sociala rum” då landskapet har omformats och påverkats mycket av de som ägde marken kring 1700-1800 tal. Det var en tid då en samhällselit gärna skapade pampiga trädgårdar och ville ha ett landskap att kunna promenera runt i. Hur har området används socialt? Hur kan man spår av det i landskapet?

delsjoinv (3)

Hörnet av det vi nu kallar för ”punchverandan”. En rad stenar placerade på en platå, på toppen av en dal med bokskog och har utsikt över Stora Torp. Bild: Evan Skole.

I en andra inriktning i projektet som vi nu kallar för ”Resurser”, har mer fokus på den materiella aspekten, där vi tittar på hur landskapets kan har brukats ekonomiskt. Vi letar efter spår av ev. odling, boplatser, jakt och fångst. Det finns även en del stentäkter i området som tyder på att man har huggit sten.

delsjoinv (4)

Vi mäter in en grund till ett torp. Den är placerad bara några meter bort från ”punchverandan”. Bild: Evan Skole

I den tredje inriktning ”Framtid”, tittar vi på hur området kommer att kunna utvecklas i framtiden. Vi har som mål att använda oss olika analysmetoder som t.ex. fosfatkarteringar, XRF-analyser, Kol-14 dateringar och makroprover. Med hjälp av dess metoder kan man tolka hur klimatförändringar kommer påverka landskapet och dess materiella lämningar.

I den sista inriktningen som vi kallar för ”förmedling”, har vi som ambition att ge hela projektet en mer publik karaktär. Vi vill arbeta med att få ut information om det vi kan hitta och den kunskap vi kommer få fram från våra inventeringar.  Förmedlingen kommer det att kunna ske genom fler kanaler dels via samarbeten med skolor och föreningar, men också via föreläsningar och guidningar i området. Vi vill även använda oss visuella medier så som publika utställningar och filmvisningar.

Vi kommer framöver arbeta med att planera in fler inventeringar i området, och att på längre sikt även få tillstånd till provgropar. Vi vill även få med fler deltagare till projektet bland medlemmar i GAST för att kunna driva det vidare.

Författare: Matilda Forsén, Jessica Stocks, Fredrik Gustavsson.
Bilder: Evan Skole